Example
Wenn ich so rede, kränke ich dich unabsichtlich sehr.
Do not offend him with your thoughtless words tonight.
Definition
1. Person Singular Indikativ Präsens von kränken
to hurt someone's feelings or offend
1. und 3. Person Singular Konjunktiv I Präsens von kränken
first-person singular present indicative of kränken
2. Person Singular Imperativ Präsens von kränken
first/third-person singular present subjunctive I of kränken
second-person singular present imperative of kränken